En mardröm

OM någon hade berättat för mej att jag kommer att komma hem från vår Greklandssemester i rullstol och att det behövs en hiss för att få mej ombord på planet, så hade jag inte trott på det. Länge trodde jag att det hela var en MARDRÖM och att jag snart skulle vakna upp. Allt började så bra - 30 grader värme, sol från en klarblå himmel och lata dagar vid poolen. Motion i lagom mängd - morgonlänk, vattengymnastik mitt på dagen och så ett gympass på eftermiddagen. Livet log och vi njöt. Tills det plötsligt small till på ett gympapass. Jag trodde att jag sprang in i väggen eller krockade med någon, fattade inte alls vad som hänt. Kröp ut ur salen och förstod att benet var kaputt. Personalen på hotellet fick fram en rullstol och så bar det av till sjukhuset. Något värre har jag aldrig sett - smutsigt, rörigt och ett enda kaos av skrikande människor. Jag kände hur paniken kom krypande, men försökte hålla mej lugn för flickornas skull. Där satt jag  - med kläder våta av svett och en akillessena som gått av. Fick benet gipsat och skrev under ett papper att jag flyger hem på egen risk med gipsat ben (risk för blodpropp). Nu väntar jag på operation och med löftet att kanske kunna ta mina första löpsteg om ett halvt år!