Ekorrhjulet

ÄNTLIGEN har det lite, lite lugnat ner sej och det känns som om jag kan börja lätta på takten i ekorrhjulet. Jag som aldrig har haft en mage som reagerat på stress tidigare har fått känna av en mage som protesterar. Kan måhända att det även beror på de otaliga koppar med kaffe som jag har sväpt i mej för att hållas vaken och för att orka med långa arbetsresor. På tisdagen körde jag av och an till Närpes (det blev ca åtta timmars körning) och däremellan har jag varit i Helsingfors och Ekenäs......

Som jag tidigare skrev har jag fått lägga min egen träning på hyllan, men den här veckan har jag börjat smyga in små träningspass där det har funnits några extra minuter tillgodo. Det positiva med att ha knappt om tid är att man vet att man måste träna här och nu om det ska bli av - man slipper den där diskussionen med sej själv om man ska träna nu eller senare. En annan positiv grej är att träningspassen blir effektiva, som till exempel härom dagen då jag märkte att jag sprungit alltför långt för att hinna tillbaks till den tid då barnens hobby slutade. Det blev en slutspurt på ett par kilometer som heter duga!