fredag 19 juli 2013

Bloggtorka


Kikar in som snabbast. Annars är det nog bloggtorka som gäller en tid framöver  - lever utan rinnande vatten, el och NÄSTAN utan Internet och telefon. Måste bara ibland kolla in vädret, vad vännerna gör och senaste skvallret på blaskorna...

måndag 8 juli 2013

En dag i Nådendal



Vi var inte sena med att tacka ja till ett besök i Muminvärlden då flickorna Bella och Niki ville ha sällskap. Eftersom P fortfarande jobbar och "vi semestrar" passade det oss perfekt med en dag i Nådendal. En härlig sommarstad och faktiskt - Muminvärlden var INTE smockfull med folk! Vi hade förberett oss på det värsta, men det var ingen större trängsel. Det enda negativa var väl då att ALLT kostar i Muminvärlden och det är inte svårt att sätta sprätt på eurona här....korv, glass, ansiktsmålning, fina muminprodukter, kaffe, pizza, saft.......

söndag 7 juli 2013

Bröllop i helgen

 Tre coola tjejer på väg på bröllop. Flickorna fick för första gången vara med på ett riktigt prinsessbröllop då pappas kusin gifte sej.

 Töserna med pappa och farmor och farfar.

 Min festliga bordskamrat. Som ropar högt då det ska skålas att "mitt glas är tomt - jag behöver mera att dricka"...och som högt och ljudligt meddelar då något smakar illa eller då någon ser konstig ut....
 E och fammo diskuterar.
E kan redan det här med vett och etikett och tyckte det var roligt att vara på bröllop.

fredag 5 juli 2013

Lazy days






Vi vaknar kring nio-tiden, äter morgonmål vid tio. Tar en sväng till växthuset och grönsakslandet för att kolla om tomaterna och gurkorna har mognat. Packar strandväskan och latar oss på stranden några timmar. Äter middag då vi vanligtvis brukar äta kvällsmål. Och äter kvällsmål vid midnatt... lazy days and I LIKE!

måndag 1 juli 2013

Bättre sent än aldrig

Jag hann aldrig med en återblick om hur maratonloppet gick, då vi genast körde iväg till goda vänner i Västanfjärd efter loppet. Men bättre sent än aldrig. Så här var det: vädret var perfekt, ca 17-18 grader och kroppen kändes utvilad och lätt. Jag körde hårt första halvan och sprang med farthållarna som hade 3.30 inskrivet på sina gula ballonger. Vi pratade och hade så bra stämning att jag knappt märkte då jag hade sprungit halva sträckan. Då låg vi till och med under måltiden 1.45. Att farthållarna var vältränade män i trettioårs-åldern kan väl knappast ha påverkat min fart....:)

Men sedan tappade jag kontakten med de övriga i gruppen och benen blev tunga, styva och svåra att få kontroll över. Insidan av låren började skvava och jag fick blåsor som gjorde ont. Resten av loppet sprang jag ensam och nu gick det trögt. Sluttiden visade 3.44 då jag sprang i mål. Jag vet ju att det krävs långa länkar (mer än mina tre) för att springa ett maratonlopp, men jag har varit osäker på hur mycket och långt jag vågar springa utan att min skada i ryggen/svanskotan ska ge sej till känna. Jag kände ingenting i ryggen under loppet och nu tre dagar senare känns det fortfarande bra. Det är det bästa priset ifall jag igen kan springa utan smärtor!