Känner mej lika graciös som en elefant och flåsar av minsta lilla ansträngning. Försöker trots det att röra på mej några gånger i veckan...fast soffan nog känns mera inbjudande om jag ska vara riktigt ärlig. Stavgång, simning och skidning fungerar ännu. Någon löpning är det inte tal om längre. Kulan blir stenhård och säger bestämt ifrån.
Idag fick jag sällskap av T på en kvällspromenad - hon på cykel och jag med gångstavar. E sade häromdagen att det är riktigt roligt att vara på länk med mamma nu förtiden....VARFÖR MÅNNE??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar