Igår vågade vi oss till slalombacken, hela la familia. Var lite tveksam till hur det skulle sluta - jag har inte skidat slalom på 12 år, E har heller inte testat på slalom förut och hur är det att ta med sej en fyraåring till backen för första gången? Det gick faktiskt förvånansvärt bra. E lärde sej ganska fort hur man skulle göra och klarade sej på egen hand i backen och liften tillsammans med pappa, medan jag och T höll till i barnbacken. (Jag testade nog oxå vuxenbacken och kom ner helskinnad :), någon nytta ska man väl ha av att ha skidat "flata" i ett antal år). Till en början höll T snällt i mina stavar och vi övade på att svänga och bromsa med skidorna. Men det räckte inte länge innan hon vägrade att hålla i mina stavar och så kom det "jag kan själv". Allra helst åkte hon störtlopp ner för hela backen och brydde sej inte om att jag stod bredvid och skrek saktare, saktare...Jag vet inte vad som är bättre - att ha en unge som man ständigt får peppa och stöda och säga
att det klarar du nog bra eller en unge som inte alls har någon självbevarelsedrift utan vet sej klara av precis allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar