Först går man och hoppas att det överhuvudtaget ska växa något i ens grönsaksland - några månader senare vill man inte se en potatis mer! Idag har jag i två och en halv timme tagit upp potatis! Jag ska int klaga....tomater har vi också i överflöd så vi inte hinner äta upp dem innan de blir dåliga. Med svarta händer och en sjuk rygg böt jag om till springkläder, skjussade E till redskapjumppan och packade ner T i kärran och sprang en timme medan E jumppade. Sen hade jag lovat plättar till kvällsmål, så det var bara att dra på förklädet och börja steka.....Samtidigt ringer min äkta hälft från Milano och berättar vad han shoppat där....vaddå ombytta roller...jag i potatislandet å han shoppar i Milano ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar