Jag hade bestämt mej för att göra årets första långlänk på söndagmorgon. Klockan 7.30 snörade jag skorna och sprang iväg i fint solsken - över broar, ängar och små grusvägar. Detta om något kan man kalla för endorfintankning! Det blev 20 km på 1.40 h. Om sju veckor ska det gå betydligt hårdare och jag hoppas att löpsteget är lättare då....Vi hann också till skidspåret en sväng och jag är mäkta förvånad över T:s framsteg! Nu skidar hon galant en km utan att tappa humöret och utan att varken stavar eller skidor flyger iväg. - Nästa år ska jag tävla liksom storasyster sa hon stolt efter skidlänken och ställde sej på prispallen för att få lite "känning". Tänk om man själv skulle göra lika stora framsteg från en träning till en annan som de gör. Och då tänker jag också på alla duktiga elever jag har i skidskolan som har utvecklats enormt på några månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar