Motivationen och humöret var lika med noll imorse då jag vaknade och kikade ut genom fönstret - det snöade, det var kallt och det blåste. Jag hade ingen lust i världen att fara ut på länk efter jobbet, men jag hade ju redan lovat töserna att de idag skulle få fara till fammo och faffa och se på hundvalpen medan jag tränar....så det var bara att ge sej själv en spark i baken och sätta igång. Jag kände genast av den sjuka vaden och fick ta det riktigt försiktigt, stannade och tänjde på vägen. Men jag hann istället njuta av havet - det är något speciellt på vårarna precis just då när isarna har smält och man känner doften från havet och sjöfåglarna kommer. Börjar längta ut till stugan......Blev definitivt på bättre humör efter länken och kom att tänka på en intervju jag gjorde för några veckor sedan http://sosaktuellt.fi/files/2012/sosaktuellt_senaste.pdf. som handlade om hur det är att ha ett handikappat barnbarn. Att ha en värkande vad och snö, köld och blåst är petitesser här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar