Lite ödmjukare, starkare (mentalt), långsammare och en
erfarenhet rikare är jag tillbaks i vardagen. Styrkan och rörligheten i benet
är milstolpar ifrån vad det en gång har varit – men jag är tacksam. Tacksam
över att kunna röra mej utan att hela tiden vara beroende av andra. Jag minns
så bra vad det stod på en blombukett på min pappas grav ”Du sprang alltför fort
genom livet”. Den här skadan har fått
mej att stanna upp, upptäcka och känna mer då farten är långsammare. Med dessa filosofiska tankar – en riktigt God
Jul och med hopp om ett lyckligt 2014!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar