var att springa marathon på tre och en halv timme. Då jag efter 42 km sprang över mållinjen på stadion i Stockholm visade klockan 3.30.12. Känslan då man efter ett halvt års träning når ett mål är otrolig. Visst´blev det tolv sekunder för mycket, men jag räknar det som godkänt ändå. Några gånger på vägen drabbades jag av hostattacker, men annars jag det helt finemang. Vid 36 km kom väggen i mot och jag fick koncentrera mej på att flytta ett ben framåt åt gången, vänster, höger, vänster.....Men visst tar kroppen stryk oxå. Själva marathonloppet är säkert allt annat än sunt, men det är själva träningen inför maran som är sund. Jag fick skavsår under armarna, en tånagel som håller på och lossna och frossa efter loppet. Nu får tossorna stå på hyllan ett tag framöver - känner inget sug efter att springa just nu! Istället för att springa har jag satt min energi på att få rondellen klar, cyklat med E och ätit gott å mycket. LIVET är härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar