När tar livet slut? frågade min fyraåring en kväll. Jag blev ganska paff över frågan och satt tyst en stund och funderade vad jag skulle svara. Ska jag säga att livet tar slut först när man blir gammal och har levt ett långt och lyckligt liv eller ska jag säga att livet kan ta slut för VEM som helst NÄR som helst. Jag valde det sistnämnda. Och tur var väl det - för ganska snabbt fick jag en lång och utförlig förklaring hur det kan gå till när små barn dör, de blir under bilen, äter giftiga bär, dör i trafikolyckor.....fyraåringen ville bara ha en bekräftelse av mej att så är det, livet kan ta slut för vem som helst och när som helst. Tur att jag var ärlig. Själv har jag upplevt både död och födelse (då denna fyraåring beslöt att komma till världen i blixtfart och föddes i bilen) på nära håll och vet att gränsen mellan liv och död kan vara hårfin ibland. På många sätt har dessa händelser satt sina spår - jag sparar inte mina nya kläder på klädhyllan i veckor eller månader innan jag tar på dem, jag använder dem direkt. Jag sparar inte finservicen i kärlskåpet för att ta fram den en gång om året, jag kan duka med den en vardagskväll ifall andan faller på.
Man kan föreställa sej livet som en lodrät linje - en del människor följer linjen och gör aldrig några HOPP. De gör aldrig några utsvävningar, tar inga risker utan håller sej till den strikta och säkra linjen. Andra människor HOPPAR, stöter sej ibland, ramlar nedanför linjen och slår sej. Men ibland hoppar dessa människor högt, får uppleva "flow", får endorfinkickar som tar dem långt och får upplevelser som blir oförglömliga. De som inte vågar hoppa går ofta miste om dessa upplevelser. Så hoppa mer och var inte rädd för att falla ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar